Demonstrationen riktade sig emot USA-imperialismen i allmänhet och mot öppnandet av ett amerikanskt konsulat i synnerhet. Samlingen skedde på Götaplatsen och vi tågade den vanliga vägen ner mot Gustaf Adolfs Torg. När vi kom ner var det fullt med TV-team på platsen och den amerikanska flaggan vajade från en av flaggstängerna på torget. Några av oss samlades genast kring flaggstången för att se om flaggan skulle gå att ta ner. Det gick inte. Men döm om vår förvåning när en vaktmästare från Börsen dök upp för att ta ned flaggan. När han halat ner den överföll vi honom och slet åt oss flaggan. Polisen fick syn på detta och kom rusande med batongerna i högsta hugg. Mina glasögon pajades när de tryckte in mig i en stolpe och de lyckades återta flaggan.
Men strax därefter drabbades polisen av akut panik och batongsvingarnoja. Några latinamerikaner halade nämligen fram en annan amerikansk flagga och satte fyr på denna. Polisen stormade in i folkmassan på torget och slog alla de kom åt med batongerna i sina försök att stoppa flaggbränningen. Även den ridande polisen som fanns med red rakt in i folkmassan och började piska människor. De med flaggan sprang ut ur de samlade demonstranterna med polisen i hälarna. Ytterligare några hundra följde efter mot Brunnsparken där konsulatet låg i Palacehuset. Flera av dessa rev upp gatstenar men jag och några kurdiska kamrater stoppade folk från att kasta dom och medhavda molotovs.
Polisen vid kravallstaketen angreps, andra poliser kom till undsättning. Den ridande polisen red ner folk på hållplatserna, däribland en barnvagn. Den gamle ridande polisen som var en känd syn på den tiden använde piskan mot allt och alla. Jag fick vid ett tillfälle syn på några latinamerikaner som höll på att bli gripna men vi rusade dit några stycken och fritog dem. Banderollpinnar användes flitigt som tillhyggen mot polisen. Vid detta tillfälle erövrades att antal batonger. Tre kamrater fick för sig att kasta sig i kanalen och simma därifrån. Jag och många andra retirerade lugnt och ordnat för att medelst spårvagn och buss ta oss därifrån efter att vi blandat oss med övriga människor som stod runtomkring. Återträff ägde rum på en restaurang i annan del av stan.
Summeringen gav vid handen 6 skadade poliser och 6 skadade demonstranter
som tvingats uppsöka sjukhus. Polisen lyckades skydda konsulatet.
Inga personer åtalades eller dömdes.
Anders_S
2006-12-21
2006-12-20
Resolution från Kungstorget, antagen på segerstormötet den 29 november 1976
Vi har i och med denna ockupation skrivit historia.
Idag den 29 november 1976 ser vi resultatet av 12 dagars ockupation. Den socialdemokratiska fullmäktigegruppen har idag på ett extrainkallat möte beslutat att ansluta sig till vårt krav att Stoppa Kungstorgsgaraget. Vi ser det som självklart att detta socialdemokraternas beslut omöjliggör ett fortsatt byggande av garaget. Inte ens Lennart Ström kan bygga ett garage på fyra veckor.
Detta är en historisk seger, en milstolpe i kampen mot den vansinniga stadsplaneringen i Göteborg och mot den ohämmade privatbilismen som leder till miljöförstöring och resursslöseri.
Försöken att stoppa Kungstorgsgaraget har pågått i mer än sex år, med alla upptänkliga metoder: demonstrationer, överklaganden, insändare osv. I kommunvalet gav socialdemokraterna intryck av att vilja stoppa garaget och gjorde detta till en stor valfråga. När de borgerliga efter att ha förlorat valet forcerade garagebygget gav socialdemokraterna slaget förlorat. "Kungstorgsgaraget kommer att stå som ett monument över borgarnas maktfullkomlighet" menade man.
Vår linje har hela tiden stått fast: STOPPA GARAGET TILL VARJE PRIS!! Det var vår ockupation som tvingade socialdemokraterna att ta konsekvenserna av sitt valagerande.
Vi ockuperade torget för att hindra att bygget påbörjades och för att mobilisera den opinion som borgarna totalt nonchalerat. Till en början sade socialdemokraterna att de inte tar intryck av sådana utomparlamentariska aktioner. Efter tolv dagars ockupation, mer än 150 stöduttalanden och 100 000 namnunderskrifter viker man sig för opinionen.
Vi ockuperade torget i ett läge när ingen - inklusive politikerna - kunde visa någon annan metod att stoppa Kungstorgsgaraget, som forcerats igenom av borgarna, påhejade av köpmännen.
Vi har beskyllts för att vara odemokratiska, för att vi använder olagliga metoder. Vi har förmodligen använt olagliga metoder. men den massiva opinion som vi dragit fram i ljuset visar att vårt handlande inte är odemokratiskt. Vi har med denna ockupation visat att det är både nödvändigt och möjligt att aktivt kämpa för en människovärdig tillvaro.
Om någon fortfarande tror sig kunna påbörja bygget kommer vi naturligtvis tillbaka, antingen det påbörjas av borgare eller socialdemokrater, före eller efter nyår.
Alternativet till Kungstorgsgaraget är ett levande torg, inte ett torg med parkeringsplatser. Vi nöjer oss inte med det, utan kräver att politikerna i staden öppnar sig för en kommande bred diskussion om hur Göteborg skall planeras för framtiden och att de respekterar folkopinionen.
Vi kräver:
Bygg ut kollektivtrafiken på privatbilismens bekostnad!
Kultur och affärer där folk bor!
Inga parkeringsanläggningar i centrala staden!
Vi avbryter ockupationen. Vi har segrat!!!
Idag den 29 november 1976 ser vi resultatet av 12 dagars ockupation. Den socialdemokratiska fullmäktigegruppen har idag på ett extrainkallat möte beslutat att ansluta sig till vårt krav att Stoppa Kungstorgsgaraget. Vi ser det som självklart att detta socialdemokraternas beslut omöjliggör ett fortsatt byggande av garaget. Inte ens Lennart Ström kan bygga ett garage på fyra veckor.
Detta är en historisk seger, en milstolpe i kampen mot den vansinniga stadsplaneringen i Göteborg och mot den ohämmade privatbilismen som leder till miljöförstöring och resursslöseri.
Försöken att stoppa Kungstorgsgaraget har pågått i mer än sex år, med alla upptänkliga metoder: demonstrationer, överklaganden, insändare osv. I kommunvalet gav socialdemokraterna intryck av att vilja stoppa garaget och gjorde detta till en stor valfråga. När de borgerliga efter att ha förlorat valet forcerade garagebygget gav socialdemokraterna slaget förlorat. "Kungstorgsgaraget kommer att stå som ett monument över borgarnas maktfullkomlighet" menade man.
Vår linje har hela tiden stått fast: STOPPA GARAGET TILL VARJE PRIS!! Det var vår ockupation som tvingade socialdemokraterna att ta konsekvenserna av sitt valagerande.
Vi ockuperade torget för att hindra att bygget påbörjades och för att mobilisera den opinion som borgarna totalt nonchalerat. Till en början sade socialdemokraterna att de inte tar intryck av sådana utomparlamentariska aktioner. Efter tolv dagars ockupation, mer än 150 stöduttalanden och 100 000 namnunderskrifter viker man sig för opinionen.
Vi ockuperade torget i ett läge när ingen - inklusive politikerna - kunde visa någon annan metod att stoppa Kungstorgsgaraget, som forcerats igenom av borgarna, påhejade av köpmännen.
Vi har beskyllts för att vara odemokratiska, för att vi använder olagliga metoder. Vi har förmodligen använt olagliga metoder. men den massiva opinion som vi dragit fram i ljuset visar att vårt handlande inte är odemokratiskt. Vi har med denna ockupation visat att det är både nödvändigt och möjligt att aktivt kämpa för en människovärdig tillvaro.
Om någon fortfarande tror sig kunna påbörja bygget kommer vi naturligtvis tillbaka, antingen det påbörjas av borgare eller socialdemokrater, före eller efter nyår.
Alternativet till Kungstorgsgaraget är ett levande torg, inte ett torg med parkeringsplatser. Vi nöjer oss inte med det, utan kräver att politikerna i staden öppnar sig för en kommande bred diskussion om hur Göteborg skall planeras för framtiden och att de respekterar folkopinionen.
Vi kräver:
Bygg ut kollektivtrafiken på privatbilismens bekostnad!
Kultur och affärer där folk bor!
Inga parkeringsanläggningar i centrala staden!
Vi avbryter ockupationen. Vi har segrat!!!
2006-12-19
Vad misslyckades ockupanterna på Kungstorget med?
Vi som ockuperade Kungstorget lyckades ju när det gäller kortsiktiga mål. Men när det gäller mer långsiktiga mål måste man nog säga att vi misslyckats i det stora hela. Bilismen regerar fortfarande, stadsplaneringen i Göteborg förutsätter att man har bil och kollektivtrafiken har inte byggts ut mer än marginellt.
Att bilismen tillåtits breda ut sig har bidragit till att klimatet försämrats och att jorden värms upp. Översvämningar och stormar blir vanligare och kraftigare. Så på det stora hela har vi som ockuperade Kungstorget inte lyckats uppnå några varaktiga förbättringar. För att det ska vara möjligt krävs en ständigt pågående kamp mot miljöförstöring (inklusive bilismen), för en bra kollektivtrafik och för en stadsplanering som tar hänsyn till både den sociala och fysiska miljön. En stadsplanering som gynnar kollektivtrafik och missgynnar bilism. En sån stadsplanering och ordentliga satsningar på kollektivtrafik återstår att se i Göteborg.
Anders_S
Att bilismen tillåtits breda ut sig har bidragit till att klimatet försämrats och att jorden värms upp. Översvämningar och stormar blir vanligare och kraftigare. Så på det stora hela har vi som ockuperade Kungstorget inte lyckats uppnå några varaktiga förbättringar. För att det ska vara möjligt krävs en ständigt pågående kamp mot miljöförstöring (inklusive bilismen), för en bra kollektivtrafik och för en stadsplanering som tar hänsyn till både den sociala och fysiska miljön. En stadsplanering som gynnar kollektivtrafik och missgynnar bilism. En sån stadsplanering och ordentliga satsningar på kollektivtrafik återstår att se i Göteborg.
Anders_S
2006-12-15
Vad innebar Kungstorgsockupationens seger?
Rent omedelbart innebar den naturligtvis att garaget inte blev byggt och att det än idag finns torghandel på Kungstorget. Men segern innebar mycket mer. Enligt flera initierade socialdemokrayiska politiker från den tiden innebar ockupationens framgångsrika utgång att spårvägen i Göteborg finns kvar. Vi tidpunkten fanns det starka krafter i spårvägsstyrelsen och inom kommunen som ville lägga ner den spårbundna trafiken. På grund av ockupationen och det starka stöd den hade i opinionen blev det dock omöjligt att föreslå en nedläggning av spårvägen. Istället kom en viss blygsam nysatsning på spårväg i Göteborg till stånd. Ny linje till Östra sjukhuset från Vidkärr byggdes, Sahlgrenska förbands med Linnéplatsen och så småningom med spårvägen till Frölunda och en ny spårvagnshall byggdes vid Rantorget. Allt detta är saker som förmodligen inte blivit av om inte Kungstorgsockupationen ägt rum och stoppat såväl nya garagebyggen som en nerläggning av spårvägen.
Ända sedan ockupationen har det varit omöjligt att satsa på bilismen via nya bilgarage i centrala Göteborg, istället har kommunen varit tvungen att satsa på bra kollektivtrafik för att människor på ett bar sätt ska nå centrala Göteborg. Men det har inte satsats nog. Ockupationen innebar alltså en minskad satsning på bilismen och en ökad satsning på kollektivtrafik.
Ytterligare en följd av ockupationen var att kommunallagen ändrades. Tidigare tillträdde valsegrare först vid nästkommande årskifte. Efter Kungstorgsockupationen ändrades detta till första kommunfullmäktigemötet efter valet. Detta för att omöjliggöra för en förlorare att driva igenom de förslag man faktiskt förlorat valet på.
Sammanfattningsvis innebar segerna för Kungstorgsockupationen alltså följande fyra saker:
1. Inget garage på Kungstorget och inga nya bilgarage i centrala Göteborg
2. Att spårvägen i Göteborg finns kvar
3. Ökad satsning på kollektivtrafik och minskad stasning på bilism
4. Förbättrad kommunal demokrati
Anders_S
Ända sedan ockupationen har det varit omöjligt att satsa på bilismen via nya bilgarage i centrala Göteborg, istället har kommunen varit tvungen att satsa på bra kollektivtrafik för att människor på ett bar sätt ska nå centrala Göteborg. Men det har inte satsats nog. Ockupationen innebar alltså en minskad satsning på bilismen och en ökad satsning på kollektivtrafik.
Ytterligare en följd av ockupationen var att kommunallagen ändrades. Tidigare tillträdde valsegrare först vid nästkommande årskifte. Efter Kungstorgsockupationen ändrades detta till första kommunfullmäktigemötet efter valet. Detta för att omöjliggöra för en förlorare att driva igenom de förslag man faktiskt förlorat valet på.
Sammanfattningsvis innebar segerna för Kungstorgsockupationen alltså följande fyra saker:
1. Inget garage på Kungstorget och inga nya bilgarage i centrala Göteborg
2. Att spårvägen i Göteborg finns kvar
3. Ökad satsning på kollektivtrafik och minskad stasning på bilism
4. Förbättrad kommunal demokrati
Anders_S
2006-12-14
Varför blev Kungstorgsockupationen en seger?
Jag var igår på ett möte om Kungstorgsockupationen 1976. På mötet var flera ockupanter och ett antal socialdemokratiska politiker som på den tiden satt i spårvägsstyrelsen och parkeringsbolagets styrelse. Mycket intressant information kom fram, både om vilka konsekvenser segern fick på lång respektive kort sikt och varför det blev en seger. Låt oss börja med varför.
Det finns fler anledningar till att Kungstorgsockupationen blev den framgångsrikaste utomparlamentariska aktionen i modern svensk historia (möjligtvis i strid med Flyktingamnesti 2005). Först och viktigast var nog att ockupationen föregicks av ett mångårigt opinionsbildande arbete mot bilism, för kollektivtrafik och mot fler bilgarage. Detta arbete startade redan 1969 med bildandet av Aktion Kollektivtrafik. Drivande i opinionsarbetet var Göteborgs Miljögrupp som också var den organisation som tog initiativ till ockupationen. Redan i valet 1972 var Kungstorgsgaraget en viktig fråga, något som centerpartiet använde sig av i den lokala kampanjen genom att vara mot garaget. Under mandatperioden fram till 1976 ändrade sig dock centerpartiet och stödde byggandet av Kungstorgsgaraget. Något som kom att kosta partiet flera mandat i valet 1976 då frågan återigen blev en viktig lokal valfråga. En fråga som förmodligen var en av de viktigaste till socialdemokraternas valseger lokalt i Göteborg samma år. I motsats till riksdagsvalet där borgarna vann. Just detta blev också en viktig orsak till ockupationens framgång. Socialdemokraterna hade lovat att stoppa Kungstorgsgaraget när de skulle tillträda makten i kommunen i januari 1977. Borgarna försökte utnyttja tillfället och starta bygget. En byggstart som ockupationen omöjliggjorde. Och deras agerande skapade också starka reaktioner mot deras odemokratiska sätt att utnyttja läget.
Socialdemokraterna som var på diskussionsmötet med anledning av 30-årsdagen var eniga om att garaget hade funnits om inte ockupationen kommit till stånd. Det hade varit svårt för socialdemokraterna att fylla igen ett redan påbörjat bygge. Socialdemokraternas nej till garaget kom alltså att ge ett politiskt tillfälle som kunde utnyttjas med hjälp av en utomparlamentarisk aktion. Det fanns dessutom en stark opinion bland socialdemokratiska gräsrötter mot ett Kungstorgsgarage. En opinion som skapats med hjälp av det långvaraiga opinionsarbete som bedrivits av främst Göteborgs Miljögrupp. Det tryck underifrån gjorde det mycket svårt för den socialdemokratiska ledningen i Göteborg att ändra sig och bygga garaget. Ockupationen gjorde det lättare för socialdemokraternas ledning att håll fast vid sin anti-garagelinje.
En annan viktig anledning till framgångarna på torget var det fortsatta opinionsarbetet som bedrevs under ockupationen, över 100 000 namn samlades in på strax över en vecka. Detta är förmodligen svenskt rekord i namninsamling. Alla stora arbetsplatser i Göteborg besöktes med listor, de flesta stora bostadsområden besöktes. Namninsamlingen visade på ett effektivt sätt hur brett stödet för ockupationen och hur stark opinionen mot garaget var. Ett sådant stöd hade inte gått att uppbringa om inte ockupationen varit så välorganiserad, demokratisk och inkluderande som den var. Den demokratiska, välordnade organiseringen tillsammans med linjen om passivt motstånd och inget våld gjorde det omfattande stödet från fackföreningar, stadsdelsföreningar, socialdemokratiska basorganisationer och andra organsiationer möjligt.
Sammanfattningsvis kan man säga att följande saker gjorde segern möjlig:
1. Långvarigt politiskt opinionsarbete
2. Utnyttjandet av ett politiskt tillfälle (valet och socialdemokraternas vallöfte)
3. Samverkan med krafter sm arbetade inom det parlamentariska systemet (i detta fall inom socialdemokratin)
4. Namninsamlingen
5. Den demokratiska, välordnade och inkluderande organiseringen.
Anders_S
Det finns fler anledningar till att Kungstorgsockupationen blev den framgångsrikaste utomparlamentariska aktionen i modern svensk historia (möjligtvis i strid med Flyktingamnesti 2005). Först och viktigast var nog att ockupationen föregicks av ett mångårigt opinionsbildande arbete mot bilism, för kollektivtrafik och mot fler bilgarage. Detta arbete startade redan 1969 med bildandet av Aktion Kollektivtrafik. Drivande i opinionsarbetet var Göteborgs Miljögrupp som också var den organisation som tog initiativ till ockupationen. Redan i valet 1972 var Kungstorgsgaraget en viktig fråga, något som centerpartiet använde sig av i den lokala kampanjen genom att vara mot garaget. Under mandatperioden fram till 1976 ändrade sig dock centerpartiet och stödde byggandet av Kungstorgsgaraget. Något som kom att kosta partiet flera mandat i valet 1976 då frågan återigen blev en viktig lokal valfråga. En fråga som förmodligen var en av de viktigaste till socialdemokraternas valseger lokalt i Göteborg samma år. I motsats till riksdagsvalet där borgarna vann. Just detta blev också en viktig orsak till ockupationens framgång. Socialdemokraterna hade lovat att stoppa Kungstorgsgaraget när de skulle tillträda makten i kommunen i januari 1977. Borgarna försökte utnyttja tillfället och starta bygget. En byggstart som ockupationen omöjliggjorde. Och deras agerande skapade också starka reaktioner mot deras odemokratiska sätt att utnyttja läget.
Socialdemokraterna som var på diskussionsmötet med anledning av 30-årsdagen var eniga om att garaget hade funnits om inte ockupationen kommit till stånd. Det hade varit svårt för socialdemokraterna att fylla igen ett redan påbörjat bygge. Socialdemokraternas nej till garaget kom alltså att ge ett politiskt tillfälle som kunde utnyttjas med hjälp av en utomparlamentarisk aktion. Det fanns dessutom en stark opinion bland socialdemokratiska gräsrötter mot ett Kungstorgsgarage. En opinion som skapats med hjälp av det långvaraiga opinionsarbete som bedrivits av främst Göteborgs Miljögrupp. Det tryck underifrån gjorde det mycket svårt för den socialdemokratiska ledningen i Göteborg att ändra sig och bygga garaget. Ockupationen gjorde det lättare för socialdemokraternas ledning att håll fast vid sin anti-garagelinje.
En annan viktig anledning till framgångarna på torget var det fortsatta opinionsarbetet som bedrevs under ockupationen, över 100 000 namn samlades in på strax över en vecka. Detta är förmodligen svenskt rekord i namninsamling. Alla stora arbetsplatser i Göteborg besöktes med listor, de flesta stora bostadsområden besöktes. Namninsamlingen visade på ett effektivt sätt hur brett stödet för ockupationen och hur stark opinionen mot garaget var. Ett sådant stöd hade inte gått att uppbringa om inte ockupationen varit så välorganiserad, demokratisk och inkluderande som den var. Den demokratiska, välordnade organiseringen tillsammans med linjen om passivt motstånd och inget våld gjorde det omfattande stödet från fackföreningar, stadsdelsföreningar, socialdemokratiska basorganisationer och andra organsiationer möjligt.
Sammanfattningsvis kan man säga att följande saker gjorde segern möjlig:
1. Långvarigt politiskt opinionsarbete
2. Utnyttjandet av ett politiskt tillfälle (valet och socialdemokraternas vallöfte)
3. Samverkan med krafter sm arbetade inom det parlamentariska systemet (i detta fall inom socialdemokratin)
4. Namninsamlingen
5. Den demokratiska, välordnade och inkluderande organiseringen.
Anders_S
2006-12-12
Några ögonblicksbilder från Kungstorgsockupationen 1976
Denna ockupation är en av de långvarigaste som ägt rum i Sverige. Det är också en av de största segrarna för alternativrörelsen/vänstern i Sverige. Ockupationen hade som syfte att stoppa bygget av ett p-hus på torget.
Hur det startade för min del och om köket
För min del började den med att jag av en kompis blev upplyst om att det skulle bli en ockupation en viss dag och ett visst klockslag. Inget mer. Den aktuella dagen begav jag mig till torget. När jag kom dit fanns där inte en käft, inte en demonstrant, inte en polis, inte någon. Värdelöst tänkte jag, dom har ställt in. Så jag började gå därifrån igen. När jag hunnit en bit hörde jag folk som kom rusande. Jag vände mig om och in på torget strömmade en mängd människor från två olika håll. Så det var bara att gå tillbaka och ansluta mig till ockupationen. Längre fram på morgonen kom det fler och fler människor.
Väldigt snart utkristalliserades olika grupper på torget och jag kom att ansluta mig till köksgruppen. Av byggnadsmaterial som lämmar, presenningar och brädor konstruerad vi snart lite olika byggnader, ett kök, en expedition, en scen osv. Under dagen ställde också KU tält till ockupationens förfogande så folk kunde övernatta på platsen. Det var nämligen i mitten av november och ovanligt kallt för årstiden. Vi i köksgruppen kom med tiden att utvecklas till en tight gäng. De som jag kommer ihåg är Anna, en tjej som jag sen var tillsammans med i två år, två killar från Torslanda varav jag känner den ene än, Lasse heter han och är elektriker, en man som jobbade på Stena, en rödhårig kille vid namn Bertil, en från stans alkoholistgäng vid namn Ove, Oves lillebror, någon som hette Karin och hennes pojkvän som nog hette Peter. Men självklart var det många fler som arbetade i köket. Ett gött gäng var vi i alla fall.
Efter någon dag tyckte vi det var jobbigt att laga mat över öppen eld, så vi bröt upp ett elskåp och kopplade in oss. Vi skaffade en elspis och ställde den i köket. Från och med nu fanns det elljus, elspis och andra tekniska saker. Kontoret på torget fick telefon indragen med hjälp av några sympatisörer bland televerksarbetare. Så infrastrukturen under ockupationen kom att bli ganska bra.
Vi i köket kom att bli kända för en ska under ockupationen, vi var de mest hårdföra ockupanterna, de absolut mest hängivna. De flesta av oss tillbringade all vår tid på torget, vi gick inte till jobbet (sjukskrev oss förstås). Och var vi inte på torget var vi ute och samlade namn på namnlistor. När alla på torget var rädda för att raggarna skulle anfalla oss ockupanter förberedde vi oss på att slåss. Och när torget bombhotades vägrade vi lämna köket, för vi menade att det kunde vara ett trick av polisen. Och så sa vi att i köket finns ingen bomb, det har vi full koll på. Så när alla andra lämnade det ockuperade området stannade vi kvar. Så klart fanns det ingen bomb och det var heller inte ett trick från polisen.
Och när vi hade segrat så upplöstes förbudet mot droger. Köket fick uppdraget att skaffa dryck till segerfesten. Och ett antal dunkar med hembränt dök upp som på beställning. Partyt drog igång. Vilken seger.
När miljögruppen ville avsluta ockupationen, samt säkerhet och beredskap
Initiativet till ockupationen hade tagits av Göteborgs Miljögrupp (idag Miljöförbundet Jordens Vänner Göteborg). Efter tre dagar tyckte dessa att det räckte, att ockupationen skulle ta slut. De sammankallade till ett stormöte för att meddela detta. Men ockupationen hade börjat leva sitt eget liv. VI blev förbannade för att de ville avbryta. Såna svikare. Det blev ett jävla liv. Omröstning ordnades och det beslutades att vi skulle fortsätta. En ny ledning valdes med några från Miljögruppen, några från Sprängkullen och några oorganiserade torgockupanter. Denna ledning var ganska stor och inom sig valde de sen en mindre ledning. Denna mindre ledning var hemlig. Inte ens vi som var på torget visste vilka det var. Anledningen till detta var att polisen inte skulle kunna få reda på hur aktiviteterna styrdes och att ingen skulle kunna gripas som ledare och bestraffas. Andra valdes till att vara talesmän utåt.
Som en i kökspersonalen, men också som en av vakterna visste jag dock identiteten på en av de i ledningen, nämligen vaktchefen. Denna person jobbar idag på Volvo och det händer att jag stöter på honom. För de som undrar - nej han är inte medlem i SP. På den tiden tillhörde han aktivisterna på Sprängkullen, till vilka jag också hörde. Och vaktchefen hade stor makt över ordningen på torget utifrån de stormötesbeslut som tagits, exempelvis totalt drogförbud, tystnad på nätterna efter klockan 24 (tror jag det var). Fast vi i köket följde inte de reglerna heller. Vi serverade kaffe och mat dygnet runt. Fast på morgonkröken var det mest bara kaffe. Jo drogförbudet följde vi, stenhårt. Droger och militanta aktioner hör inte ihop, det är fortfarande min uppfattning. Vaktchefen var också ansvarig för katastrofplaneringen, d.v.s. vad som skulle göras om polisen kom, när telefonlistor skulle sättas i funktion. Telefonlistor var den tidens motsvarighet till SMS-utskick och mobiltelefonnummerlistor. Telefonlistorna fanns på två ställen. En av dess sambandscentraler låg i en lägenhet vid torget (fast det visste jag inte då) och en låg någon annanstans (var vet jag ännu inte). Alla personer fanns med på två telefonkedjor, så att om den ena kedjan bröts, skulle personen ändå nås av larmet. Två av varandra oberoende sambandscentraler behövdes ifall polisen skulle lyckas spränga den ena. Men jag vet fortfarande inte alla detaljer kring vår säkerhet och beredskap. I vilket fall som helst var den god.
När polisen kom
Beredskapen var som sagt var god och en morgon dök polisen upp för att riva våra tält och byggnader och köra bort oss. De dök upp i sina bilar, radade upp sig i ett långt led, knäppte sina hjälmar, drog sina batonger. Det var faktiskt läskigt. Sen gick de framåt. Beslutet vi hade var att bara göra passivt motstånd som vi sa då. Icke-våld kallas det kanske idag. Poliserna som avancerade slog sönder allt i sin väg. Alla som sov i tälten bars ut och det var inte så som en del i efterhand beskrivit det, att polisen var återhållsam. De som sagt såna saker var nog inte på torget när polisen kom. De var hårdhänta och onödigt våldsamma på polisers vanliga vis.
Men situationen blev ohållbar för ordningsmakten. Telefonkedjorna fungerade, efter en halvtimme var det 500 personer på torget istället för de 50 som fanns där när polisen kom. Och fler strömmade till hela tiden. Polisen fick dra sig därifrån igen och torget var åter vårt. Uppbyggnad av nya byggnader startade omedelbart. De nya blev stabilare och bättre än de gamla. Nu kändes det som vi var oövervinnliga. Vi hade besegrat polisen. De kunde inte få bort oss från torget.
Men allt var inte frid och fröjd. GT tog en bild på mig kramandes min nyvunna kärlek. Den bilden såg min arbetsgivare och när jag efter ockupationen kom tillbaks till jobbet ville förmannen sparka mig. Men personalchefen som sympatiserade med ockupationen ordnade så jag kunde vara kvar på en annan avdelning inom företaget där jag då jobbade.
I efterhand har jag av vaktchefen på torget fått reda på att polisen ringde till honom och sa att de var på väg. Telefonkedjorna kunde därmed sättas i aktion på ett tidigt stadium.
Anders_S
Läs mer om Kungstorgsockupationen:
Gatans parlament segrade i kampen om Kungstorget
Hur det startade för min del och om köket
För min del började den med att jag av en kompis blev upplyst om att det skulle bli en ockupation en viss dag och ett visst klockslag. Inget mer. Den aktuella dagen begav jag mig till torget. När jag kom dit fanns där inte en käft, inte en demonstrant, inte en polis, inte någon. Värdelöst tänkte jag, dom har ställt in. Så jag började gå därifrån igen. När jag hunnit en bit hörde jag folk som kom rusande. Jag vände mig om och in på torget strömmade en mängd människor från två olika håll. Så det var bara att gå tillbaka och ansluta mig till ockupationen. Längre fram på morgonen kom det fler och fler människor.
Väldigt snart utkristalliserades olika grupper på torget och jag kom att ansluta mig till köksgruppen. Av byggnadsmaterial som lämmar, presenningar och brädor konstruerad vi snart lite olika byggnader, ett kök, en expedition, en scen osv. Under dagen ställde också KU tält till ockupationens förfogande så folk kunde övernatta på platsen. Det var nämligen i mitten av november och ovanligt kallt för årstiden. Vi i köksgruppen kom med tiden att utvecklas till en tight gäng. De som jag kommer ihåg är Anna, en tjej som jag sen var tillsammans med i två år, två killar från Torslanda varav jag känner den ene än, Lasse heter han och är elektriker, en man som jobbade på Stena, en rödhårig kille vid namn Bertil, en från stans alkoholistgäng vid namn Ove, Oves lillebror, någon som hette Karin och hennes pojkvän som nog hette Peter. Men självklart var det många fler som arbetade i köket. Ett gött gäng var vi i alla fall.
Efter någon dag tyckte vi det var jobbigt att laga mat över öppen eld, så vi bröt upp ett elskåp och kopplade in oss. Vi skaffade en elspis och ställde den i köket. Från och med nu fanns det elljus, elspis och andra tekniska saker. Kontoret på torget fick telefon indragen med hjälp av några sympatisörer bland televerksarbetare. Så infrastrukturen under ockupationen kom att bli ganska bra.
Vi i köket kom att bli kända för en ska under ockupationen, vi var de mest hårdföra ockupanterna, de absolut mest hängivna. De flesta av oss tillbringade all vår tid på torget, vi gick inte till jobbet (sjukskrev oss förstås). Och var vi inte på torget var vi ute och samlade namn på namnlistor. När alla på torget var rädda för att raggarna skulle anfalla oss ockupanter förberedde vi oss på att slåss. Och när torget bombhotades vägrade vi lämna köket, för vi menade att det kunde vara ett trick av polisen. Och så sa vi att i köket finns ingen bomb, det har vi full koll på. Så när alla andra lämnade det ockuperade området stannade vi kvar. Så klart fanns det ingen bomb och det var heller inte ett trick från polisen.
Och när vi hade segrat så upplöstes förbudet mot droger. Köket fick uppdraget att skaffa dryck till segerfesten. Och ett antal dunkar med hembränt dök upp som på beställning. Partyt drog igång. Vilken seger.
När miljögruppen ville avsluta ockupationen, samt säkerhet och beredskap
Initiativet till ockupationen hade tagits av Göteborgs Miljögrupp (idag Miljöförbundet Jordens Vänner Göteborg). Efter tre dagar tyckte dessa att det räckte, att ockupationen skulle ta slut. De sammankallade till ett stormöte för att meddela detta. Men ockupationen hade börjat leva sitt eget liv. VI blev förbannade för att de ville avbryta. Såna svikare. Det blev ett jävla liv. Omröstning ordnades och det beslutades att vi skulle fortsätta. En ny ledning valdes med några från Miljögruppen, några från Sprängkullen och några oorganiserade torgockupanter. Denna ledning var ganska stor och inom sig valde de sen en mindre ledning. Denna mindre ledning var hemlig. Inte ens vi som var på torget visste vilka det var. Anledningen till detta var att polisen inte skulle kunna få reda på hur aktiviteterna styrdes och att ingen skulle kunna gripas som ledare och bestraffas. Andra valdes till att vara talesmän utåt.
Som en i kökspersonalen, men också som en av vakterna visste jag dock identiteten på en av de i ledningen, nämligen vaktchefen. Denna person jobbar idag på Volvo och det händer att jag stöter på honom. För de som undrar - nej han är inte medlem i SP. På den tiden tillhörde han aktivisterna på Sprängkullen, till vilka jag också hörde. Och vaktchefen hade stor makt över ordningen på torget utifrån de stormötesbeslut som tagits, exempelvis totalt drogförbud, tystnad på nätterna efter klockan 24 (tror jag det var). Fast vi i köket följde inte de reglerna heller. Vi serverade kaffe och mat dygnet runt. Fast på morgonkröken var det mest bara kaffe. Jo drogförbudet följde vi, stenhårt. Droger och militanta aktioner hör inte ihop, det är fortfarande min uppfattning. Vaktchefen var också ansvarig för katastrofplaneringen, d.v.s. vad som skulle göras om polisen kom, när telefonlistor skulle sättas i funktion. Telefonlistor var den tidens motsvarighet till SMS-utskick och mobiltelefonnummerlistor. Telefonlistorna fanns på två ställen. En av dess sambandscentraler låg i en lägenhet vid torget (fast det visste jag inte då) och en låg någon annanstans (var vet jag ännu inte). Alla personer fanns med på två telefonkedjor, så att om den ena kedjan bröts, skulle personen ändå nås av larmet. Två av varandra oberoende sambandscentraler behövdes ifall polisen skulle lyckas spränga den ena. Men jag vet fortfarande inte alla detaljer kring vår säkerhet och beredskap. I vilket fall som helst var den god.
När polisen kom
Beredskapen var som sagt var god och en morgon dök polisen upp för att riva våra tält och byggnader och köra bort oss. De dök upp i sina bilar, radade upp sig i ett långt led, knäppte sina hjälmar, drog sina batonger. Det var faktiskt läskigt. Sen gick de framåt. Beslutet vi hade var att bara göra passivt motstånd som vi sa då. Icke-våld kallas det kanske idag. Poliserna som avancerade slog sönder allt i sin väg. Alla som sov i tälten bars ut och det var inte så som en del i efterhand beskrivit det, att polisen var återhållsam. De som sagt såna saker var nog inte på torget när polisen kom. De var hårdhänta och onödigt våldsamma på polisers vanliga vis.
Men situationen blev ohållbar för ordningsmakten. Telefonkedjorna fungerade, efter en halvtimme var det 500 personer på torget istället för de 50 som fanns där när polisen kom. Och fler strömmade till hela tiden. Polisen fick dra sig därifrån igen och torget var åter vårt. Uppbyggnad av nya byggnader startade omedelbart. De nya blev stabilare och bättre än de gamla. Nu kändes det som vi var oövervinnliga. Vi hade besegrat polisen. De kunde inte få bort oss från torget.
Men allt var inte frid och fröjd. GT tog en bild på mig kramandes min nyvunna kärlek. Den bilden såg min arbetsgivare och när jag efter ockupationen kom tillbaks till jobbet ville förmannen sparka mig. Men personalchefen som sympatiserade med ockupationen ordnade så jag kunde vara kvar på en annan avdelning inom företaget där jag då jobbade.
I efterhand har jag av vaktchefen på torget fått reda på att polisen ringde till honom och sa att de var på väg. Telefonkedjorna kunde därmed sättas i aktion på ett tidigt stadium.
Anders_S
Läs mer om Kungstorgsockupationen:
Gatans parlament segrade i kampen om Kungstorget
30 år sedan ockupationen av Kungstorget
Utställning på Ekocentrum, Aschebergsgatan 44, Göteborg, november-december 2006. Film, texter och bilder.
Seminarium om Kungstorgsockupationen 13 december kl. 18.00 på Ekocentrum med Henry Kenamets, Peter Jagers och Björn Rönnblad som deltog i ockupationen.
Seminarium om Kungstorgsockupationen 13 december kl. 18.00 på Ekocentrum med Henry Kenamets, Peter Jagers och Björn Rönnblad som deltog i ockupationen.
2006-12-11
Spanska konsulatet 1975
Vid denna demo var jag 18 år gammal och de metoder vi använde då är kanske inte något jag vill rekommendera. Men så här minns jag det.
Jag hade rest in till stan i andra ärenden, men bestämde mig för att delta i demonstrationen som ordnades av r:arna (KPML(R)). Demonstrationen riktades mot den spanska Franco-diktaturen och avslutades på Götaplatsen, ett stenkast från spanska konsulatet på Olof Wijksgatan.
Vid avslutningen spreds information om vidare aktioner vid konsulatet. R:arna talade mot detta från talarstolen och uppmanade folk att gå hem. Men omkring 1000 personer hörsammade inte r:arnas uppmaning. Istället tågade vi nerför Berzeeligatan mot Södra Vägen och sen bort mot Olof Wijksgatan. En mindre grupp tog sig via Kjellbergska gymnasiets (nuvarande Musikhögskolan minus den nya utbyggnaden) gård till Olof Wijksgatan. Polisen på plats togs med överraskning och ett antal stenar slängdes in i fönstren på konsulatet innan polisen lyckats fösa oss en bit bort med hjälp av batonger och kravallstaket. Jag befann mig på Olof Wijksgatan åt Södra Vägen till och där anföll vi med jämna mellanrum polisen vid kravallstaketen. Polisen begärde förstärkningar och dessa var tvungna att passera genom folkmassan. Flera av poliserna blev då väldigt illa tilltygade och minst en fick föras till sjukhus.
En annan incident som jag kommer ihåg var när en demonstrant plötsligt upptäckte att en av "oss" hade ett vapen. Personen med vapen antogs vara civilpolis och jagades från platsen. Han förföljdes ända bort till Korsvägen. I modern tid har jag fått reda på att denne person var mingelpolisen Lennart Ronnebro ute på sitt första uppdrag som spanare.
Efter en stund beslutades att dra oss tillbaka från närheten till konsulatet och vi tågade ner till Heden där ett möte vidtog. På mötet förfäktade en grupp att vi skulle fortsätta aktionerna på annan plats, medan en grupp ville avsluta. Resultatet blev att ungefär hälften avvek och vi andra ställde upp en ny demonstration och tågade iväg på Södra Vägen mot Allén. Mitt i gatan gick vi och vi var ungefär 300. Väl vid Allén stoppade vi trafiken och tågade västerut. Järntorget, Masthuggstorget och Stigbergstorget passerades för att slutligen nå fram till vårt mål. En Francotrogen spansk klubb. På grund av gatuarbete låg ett par ansenliga högar gatsten i närheten av klubben och stenkastning vidtog. Polisen hade även nu hamnat på efterkälken och kom lite för sent för att hindra skadegörelse. Men de anlände i kravallutrustning och efter en kort strid med polisen upplöstes demonstrationen på bakgatorna i Majorna.
Två veckor senare slängde någon in en molotovcocktail i klubblokalen.
Anders_S
Jag hade rest in till stan i andra ärenden, men bestämde mig för att delta i demonstrationen som ordnades av r:arna (KPML(R)). Demonstrationen riktades mot den spanska Franco-diktaturen och avslutades på Götaplatsen, ett stenkast från spanska konsulatet på Olof Wijksgatan.
Vid avslutningen spreds information om vidare aktioner vid konsulatet. R:arna talade mot detta från talarstolen och uppmanade folk att gå hem. Men omkring 1000 personer hörsammade inte r:arnas uppmaning. Istället tågade vi nerför Berzeeligatan mot Södra Vägen och sen bort mot Olof Wijksgatan. En mindre grupp tog sig via Kjellbergska gymnasiets (nuvarande Musikhögskolan minus den nya utbyggnaden) gård till Olof Wijksgatan. Polisen på plats togs med överraskning och ett antal stenar slängdes in i fönstren på konsulatet innan polisen lyckats fösa oss en bit bort med hjälp av batonger och kravallstaket. Jag befann mig på Olof Wijksgatan åt Södra Vägen till och där anföll vi med jämna mellanrum polisen vid kravallstaketen. Polisen begärde förstärkningar och dessa var tvungna att passera genom folkmassan. Flera av poliserna blev då väldigt illa tilltygade och minst en fick föras till sjukhus.
En annan incident som jag kommer ihåg var när en demonstrant plötsligt upptäckte att en av "oss" hade ett vapen. Personen med vapen antogs vara civilpolis och jagades från platsen. Han förföljdes ända bort till Korsvägen. I modern tid har jag fått reda på att denne person var mingelpolisen Lennart Ronnebro ute på sitt första uppdrag som spanare.
Efter en stund beslutades att dra oss tillbaka från närheten till konsulatet och vi tågade ner till Heden där ett möte vidtog. På mötet förfäktade en grupp att vi skulle fortsätta aktionerna på annan plats, medan en grupp ville avsluta. Resultatet blev att ungefär hälften avvek och vi andra ställde upp en ny demonstration och tågade iväg på Södra Vägen mot Allén. Mitt i gatan gick vi och vi var ungefär 300. Väl vid Allén stoppade vi trafiken och tågade västerut. Järntorget, Masthuggstorget och Stigbergstorget passerades för att slutligen nå fram till vårt mål. En Francotrogen spansk klubb. På grund av gatuarbete låg ett par ansenliga högar gatsten i närheten av klubben och stenkastning vidtog. Polisen hade även nu hamnat på efterkälken och kom lite för sent för att hindra skadegörelse. Men de anlände i kravallutrustning och efter en kort strid med polisen upplöstes demonstrationen på bakgatorna i Majorna.
Två veckor senare slängde någon in en molotovcocktail i klubblokalen.
Anders_S
Ny serie artiklar: Kravaller och ockupationer i Göteborg
Jag har bestämt mig för att publicera samtliga berättelser jag publicerat i en tråd på debattforunmet www.socialism.nu även här på min blogg. Dessa historiska inlägg och anekdoter kommer att publiceras omväxlande med nytt material.
Anders_S
Anders_S
2006-12-07
Demokrati ?
Jag hör det hela tiden, jag hörde det i Malmö på MR-dagarna, jag har sett det i tidningarna i samband med SVT:s Castrotema. Allt som inte är exakt enligt ramen för en västerländsk demokrati är ingen demokrati. Sånt trams. Precis som det skulle finnas en färdig mall, en slutgiltig form som är demokrati. Det kan självklart inte vara så. Även västerländska demokratier ser ju helt olika ut.
Är USA den slutgiltiga demokratin, eller kanske Sverige? Våra samhällsystem är ju totalt olika i de flesta aspekter. Är ett land där 80% av befolkningen deltar i olika fomer av val en bra demokrati eller ett land där bara 45% deltar en bättre demokrati? Det första skulle kunna var Sverige eller Kuba, det sistnämnda USA. Vilket land är mer demokrati? Ett land med mängder av partier, ett land med i praktiken bara två partier eller ett land med bara ett parti?
Vilket är mest demokrati? Ett land där media kontrolleras helt av staten eller ett land där media kontrolleras av ett fåtal privata koncerner tillhöriga en liten maktelit. Ett land där fackföreningar i praktiken inte tillåts i stora delar av landet, eller ett land där facket är en del av statsapparaten?
För mig är det inte så enkelt att demokrati är något färdigt. Demokrati för mig är något som ständigt utvecklas, något som konstant måste fyllas med nytt innehåll, nya former och utvidgas till allt fler samhällsområden. Görs inte detta förtvinar demokratin. För mig är varken Sverige, där områden som berörs av demokratiska politiska beslut inskränks, Kuba, där rätten att bilda föreningar saknas, eller USA där bara en minoritet av befolkningen deltar i politiken, några demokratier.
För mig krävs det mer för att något ska kallas demokrati. Det krävs att politiken omfattar alla samhällsområden, även den ekonomiska sektorn. I min demokrati kan inte en odemokratiskt tillsatt företagsstyrelse ödelägga bygder, orter och städer genom att lägga ner fabriker. Även sådana beslut måsta vara underordnade demokratin. Då har vi nått något som börjar likna demokrati.
Jag är trött på allt snack om att "försvara demokratin". Vilken jävla demokrati? Volvos rätt att lägga ner i Göteborg? Är det demokrati? Trams! Det är diktatur. Överklassens diktatur, borgarklassens diktatur. Enda sättet att fösvara demokratin är att utvidga de områden som omfattas av demokratiska beslut.
Anders_S
Läs också vad mitt parti, Socialistiska Partiet, tycker om Kuba.
Är USA den slutgiltiga demokratin, eller kanske Sverige? Våra samhällsystem är ju totalt olika i de flesta aspekter. Är ett land där 80% av befolkningen deltar i olika fomer av val en bra demokrati eller ett land där bara 45% deltar en bättre demokrati? Det första skulle kunna var Sverige eller Kuba, det sistnämnda USA. Vilket land är mer demokrati? Ett land med mängder av partier, ett land med i praktiken bara två partier eller ett land med bara ett parti?
Vilket är mest demokrati? Ett land där media kontrolleras helt av staten eller ett land där media kontrolleras av ett fåtal privata koncerner tillhöriga en liten maktelit. Ett land där fackföreningar i praktiken inte tillåts i stora delar av landet, eller ett land där facket är en del av statsapparaten?
För mig är det inte så enkelt att demokrati är något färdigt. Demokrati för mig är något som ständigt utvecklas, något som konstant måste fyllas med nytt innehåll, nya former och utvidgas till allt fler samhällsområden. Görs inte detta förtvinar demokratin. För mig är varken Sverige, där områden som berörs av demokratiska politiska beslut inskränks, Kuba, där rätten att bilda föreningar saknas, eller USA där bara en minoritet av befolkningen deltar i politiken, några demokratier.
För mig krävs det mer för att något ska kallas demokrati. Det krävs att politiken omfattar alla samhällsområden, även den ekonomiska sektorn. I min demokrati kan inte en odemokratiskt tillsatt företagsstyrelse ödelägga bygder, orter och städer genom att lägga ner fabriker. Även sådana beslut måsta vara underordnade demokratin. Då har vi nått något som börjar likna demokrati.
Jag är trött på allt snack om att "försvara demokratin". Vilken jävla demokrati? Volvos rätt att lägga ner i Göteborg? Är det demokrati? Trams! Det är diktatur. Överklassens diktatur, borgarklassens diktatur. Enda sättet att fösvara demokratin är att utvidga de områden som omfattas av demokratiska beslut.
Anders_S
Läs också vad mitt parti, Socialistiska Partiet, tycker om Kuba.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)