Flerkärniga städer är ju faktiskt en av grundbultarna i argumentationen för en tät blandstad.
När det gäller grönare städer så är just tätare städer med kortare avstånd mer miljövänliga än modernismens städer som Karin Bradley och Ola Broms Wessel framhåller som modell. Bradley och Wessel vill ha miljövänlighet men föreslår energislukande och klimatovänliga städer.
Man vill ha en upprustning av förorterna. Förorter som aldrig har fungerat socialt. Förorter där människor är och förblir främmand för varandar. Förorter somd e flesta flyttar ifrån så fort man kan. Dess problem tycker jag tyder på att det inte räcker med en upprustning och en modernisering av de ”funktioner” som finns där. Dessa funktioner har ju aldrig fungerat, inte ens när det var nytt. Jag är delvis uppväxt i ett modernistiskt område, i själva verket ett helt modernistiskt samhälle, Stenungsund, en social katastrof på alla sätt och min mor bodde i många år i Hammarkullen i Göteborg. En förort med bristande befolkningsudnerlag. Den är för liten för att service ska kunna fungera helt enkelt. Däremd inte sgat attd et int går att trivas i förorter som Hamamrkullen och Gårdsten. Det går förstås alldeles utmärkt, men det innebär inte att det är det bästa sättet att bygga bostadsområden.
Läs hela.
Posted via web from Svensson